Något av det finaste jag vet är förlossningsberättelser. Gråter alltid av lycka när jag läser någons berättelse eller ser på tv. Själv grät jag inte när Lilja kom till världen även fast jag trodde att jag skulle göra det. Här har ni min lilla berättelse:
Beräknat datum var lördag den 11 augusti. Till min stora förvåning går slemproppen då. Jag skyndar mig att slå på datorn å se efter vad det betyder. Läser mig till att förlossningen brukar sätta igång max fyra dagar efter. Skyndar mig till gubben och meddelar detta, han blir orolig. Jag är glad för att jag inte alls kommerbehöva gå över tiden så länge.
Här är jag en vecka senare... jag hon är fortfarande där inne! lördag den 18e augusti säger jag hejdå till gubben som åker på jobb, en timme senare vaknar jag av att de kommer massa vatten. Tror mig minnas att bm sa att om vattnet går skulle jag ringa förlossningen... Kollar upp de på datorn varefter att jag ringer till fl å de säger att ja ska komma in. Eftersom vi bara hade en bil vid tillfället så var jag tvungen att ringa efter skjuts, hade mamma på jour eftersom gubben jobbade så jag ringer och det hinner knappt gå en signal fören hon svarar nått i stil med "Är det dags nu?!". Jag är lugn och säger att hon för följa med till fl men att ja vill hinna äta frukost först så det är ingen brådska och det har ju inte kommit några värkar än. Efter fem minuter rullar mamma in på gården alldeles nyvaken och jag har knappt hunnit bre smörgåsen!
Mitt i alltihopa funderar jag på om jag ska ringa gubben men bestämmer mig för att låta bli så att han kan jobba i lugn och ro. Ringer om det kommer värkar istället. Och det gör jag rätt i! På fl bekräftar de att det är fostervatten och får en tid nästkommande dag. Följer med mamma hem och är där resten av dagen. Nästa dag åker vi in igen (gubben jobbar den här dagen också). De frågar om jag vill bli igångsatt samma dag eller om vi ska komma in nästa morgon, väljer nästa morgon eftersom gubben jobbar.
Under dagen säger vi hejdå till syrran som är på besök från norge. Hon är lite besviken över att bebis inte har kommit än men måste ju åka hem till sitt. Så här i efterhand vill jag minnas att det kändes lite i magen under hela dagen... Lite svårt att veta hur värkar känns när man aldrig har haft några...
Senare på eftermiddagen börjar jag ta tid på det som känns i magen, 5-9 minuter mellan gångerna och vid 22 på kvällen har jag 3-5 min mellan men det gör inte ont överhuvudtaget.Ringer fl och de säger att jag ska äta nått och sen komma in. Den här dagen 19 augusti hade gubben sitt sista pass på sommarvik och slutade klockan fyra.
Vi kommer in till fl 22.50. Jag är inte öppen ett skit! Men eftersom jag har igångsättning nästkommande morgon så får vi sova kvar. får massa tabletter å sova på. Vaknar 5 och tycker att värkarna är kraftigare, de koppar in massa grejer på magen. 08.35 är jag 7 cm öppen och 08.45 börjar jag med lustgas, klockan 09.07 är jag helt öppen, 10.30 kommer krystvärkarna och 11.14 föddes lilla Lilja. 3820 gram och 52 centimeter.
Det gick väldigt fort på slutet skillnad mot innan då det gått trögt i flera dagar. Å någonstans där före nio tiden bad jag om epidural eftersom jag tänkte att det kommer säkert göra 1000 gånger mer ont, de skulle fixa det men det hanns inte med. Lika så var det en sköterska som skulle hämta en tens-apparat (En manick som skickar elektiska stötar och på det viset minskar smärtan). Hursom så gick det jättebra med endast lustgas, nästa gång blir nog också utan bedövning! (Trodde aldrig jag skulle föda utan epidural)
Å här är vi, jag och liten bebis, knappt nå röd alls å inte sådär slemmig och blodig som jag trodde hon skulle vara. Sen kan man ju diskutera hur jag ser ut haha! ;) (shit vad svullen man var! Även fast man inte tyckte det då...)
Lilja Ingrid Elisabeth Westberg <3
mer
